Psaltaren 124

1 En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --

Faarfannaa ol baʼuu. Faarfannaa Daawit. Israaʼel akkana haa jedhu: Utuu Waaqayyo garee keenya taʼuu baatee,

2 om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,

utuu Waaqayyo garee keenya taʼuu baatee, yommuu namoonni nutti kaʼanitti,

3 då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;

yommuu aariin isaanii nutti bobaʼetti, silaa isaan utuu nu lubbuun jirruu nu liqimsu turan;

4 då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;

lolaan nu liqimsee dhaʼaan bishaanii nurra yaaʼa ture;

5 ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.

bishaan hamaan nu fudhatee bada ture.

6 Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!

Waaqayyo akka nu ilkaan isaaniitiin cicciramnuuf dabarsee itti nu hin kennin sun haa eebbifamu.

7 Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.

Akkuma simbirri kiyyoo adamsituu jalaa baatu, nu isaan jalaa baaneerra; kiyyoon ni ciccite; nus jalaa baane.

8 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.

Gargaarsi keenya maqaa Waaqayyoo, Uumaa samii fi lafa sanaa ti.