< Psaltaren 124 >
1 En vallfartssång; av David. Om HERREN icke hade varit med oss -- så säge Israel --
Nyanyian ziarah Daud. Jikalau bukan TUHAN yang memihak kepada kita, --biarlah Israel berkata demikian--
2 om HERREN icke hade varit med oss, när människorna reste sig upp emot oss,
jikalau bukan TUHAN yang memihak kepada kita, ketika manusia bangkit melawan kita,
3 då hade de uppslukat oss levande, när deras vrede upptändes mot oss;
maka mereka telah menelan kita hidup-hidup, ketika amarah mereka menyala-nyala terhadap kita;
4 då hade vattnen fördränkt oss, strömmen gått över vår själ;
maka air telah menghanyutkan kita, dan sungai telah mengalir melingkupi diri kita,
5 ja, då hade de gått över vår själ, de svallande vattnen.
maka telah mengalir melingkupi diri kita air yang meluap-luap itu.
6 Lovad vare HERREN för att han ej gav oss till rov åt deras tänder!
Terpujilah TUHAN yang tidak menyerahkan kita menjadi mangsa bagi gigi mereka!
7 Vår själ kom undan såsom en fågel ur fågelfängarnas snara; snaran gick sönder, och vi kommo undan.
Jiwa kita terluput seperti burung dari jerat penangkap burung; jerat itu telah putus, dan kitapun terluput!
8 Vår hjälp är i HERRENS namn, hans som har gjort himmel och jord.
Pertolongan kita adalah dalam nama TUHAN, yang menjadikan langit dan bumi.