< Psaltaren 123 >
1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himmelen.
Ko e Hiva ʻae ʻalu hake. ʻOku ou hanga hake hoku mata ki hoʻo ʻafio, ʻa koe ʻoku ke ʻafio ʻi he ngaahi langi.
2 Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess han varder oss nådig.
Vakai, ʻoku hangē ko e sio ʻae mata ʻoe kau tamaioʻeiki ki he nima ʻo ʻenau ngaahi ʻeiki, pea hangē ko e mata ʻo ha kaunanga ki he nima ʻo ʻene ʻeiki fefine; ʻoku tatali pehē ʻa homau mata kia Sihova ko homau ʻOtua, kaeʻoua ke ne ʻaloʻofa mai kiate kimautolu.
3 Var oss nådig, HERRE, var oss nådig, ty vi äro rikligen mättade med förakt.
ʻE Sihova, ke ke ʻaloʻofa mai kiate kimautolu, ke ke ʻaloʻofa mai kiate kimautolu: he kuo mau fonu ʻaupito ʻi he manukia.
4 Rikligen mättad är vår själ med de säkras bespottelse, med de högmodigas förakt.
ʻOku fonu ʻaupito homau laumālie ʻi he manuki ʻanautolu ʻoku anga fakafiemālie, pea mo e fehiʻa ʻae fielahi.