Psaltaren 123

1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till dig, du som bor i himmelen.

He waiata; he pikitanga. Ka anga atu oku kanohi ki a koe, e koe e noho mai nei i nga rangi.

2 Ja, såsom tjänares ögon skåda på deras herres hand, såsom en tjänarinnas ögon på hennes frus hand, så skåda våra ögon upp till HERREN, vår Gud, till dess han varder oss nådig.

Ina, pera tonu nga kanohi o nga pononga e titiro nei ki te ringa o to ratou rangatira, nga kanohi hoki o te kotiro ki te ringa o tona rangatira wahine; me o matou kanohi e titiro nei ki a Ihowa, ki to matou Atua, kia tohu ra ano ia i a matou.

3 Var oss nådig, HERRE, var oss nådig, ty vi äro rikligen mättade med förakt.

Tohungia matou, e Ihowa, tohungia matou: kua tino kapi hoki matou i te whakahawea.

4 Rikligen mättad är vår själ med de säkras bespottelse, med de högmodigas förakt.

Kapi tonu to matou wairua i te whakahi a te hunga e noho noa ana, i te whakahawea a te hunga whakakake.