Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Nkunga Davidi wuyimbudulu mu nzila yikuendila ku nzo Yave. Khini ndimona bu bakhamba ti: “Bika tuendanu ku nzo Yave”.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Malu meto matelimini mu mielo miaku, a Yelusalemi.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Yelusalemi ditungu banga divula. Diodi dikangama ngolo va kimosi

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Kuna kueti kuiza zimvila, zimvila Yave mu diambu di zitisa dizina di Yave boso buididi zinzengolo zivanu kuidi Iseli.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Bila kuna kutelimini bikundu bi kipfumu bi tsambusulu; bikundu bi kipfumu bi nzo yi Davidi.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Lusambila mu diambu di ndembama yi Yelusalemi. Bika bobo beti kuzola bamona luvovomo.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Bika ndembama yiba mu bibaka biaku ayi luvovomo mu zinzo ziaku zinneni.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Mu diambu di bakhomba ziama ayi bakundi bama ndiela tuba “bika ndembama yiba yaku”.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Mu diambu di nzo Yave, Nzambi eto, ndiela tomba mamboti maku.