Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

«Yuqirigha chiqish naxshisi» Ular manga: «Perwerdigarning öyige chiqayli» — déginide, Shadlandim.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Putlirimiz derwaziliring ichide turushqa nésip boldi, i Yérusalém!

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

I Yérusalém, sen jipsilashturulup retlik sélin’ghan bir sheherdursen;

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Qebililer u yerge chiqidu, Yahning qebililiri chiqidu; Israilgha bérilgen körsetme boyiche, Perwerdigarning namigha teshekkür éytish üchün chiqidu.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Chünki u yerde höküm chiqirishqa textler sélindi, Dawutning jemetidikilerge textler sélindi.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Yérusalémning aman-xatirjemlikini izdep dua qilinglar; Séni söygenler ronaq tapidu.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Istihkamliring ichide aman-xatirjemlik bolsun, Ordiliring ichide awat-aramliq bolsun!

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Qérindashlirim hem yar-buraderlirim üchün, Men: «Aman-xatirjemlik ichingde bolsun» — deymen.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Perwerdigar Xudayimizning öyi üchün, Séning ronaq tépishinggha intilimen!