Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Davut'un hac ilahisi Bana: “RAB'bin evine gidelim” dendikçe Sevinirim.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Ayaklarımız senin kapılarında, Ey Yeruşalim!

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Bitişik nizamda kurulmuş bir kenttir Yeruşalim!

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Oymaklar çıkar oraya, RAB'bin oymakları, İsrail'e verilen öğüt uyarınca, RAB'bin adına şükretmek için.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Çünkü orada yargı tahtları, Davut soyunun tahtları kurulmuştur.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Esenlik dileyin Yeruşalim'e: “Huzur bulsun seni sevenler!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Surlarına esenlik, Saraylarına huzur egemen olsun!”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Kardeşlerim, dostlarım için, “Esenlik olsun sana!” derim.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Tanrımız RAB'bin evi için İyilik dilerim sana.