Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.