Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Pesem preizvrstna Davidova. Veselim se tega, ker se mi pravi: Pojdimo v hišo Gospodovo.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Noge naše stojé med vrati tvojimi, o Jeruzalem!

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jeruzalem, prelepo zidan, mesto, katero je popolnem zvezano med sabo.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Kamor hodijo rodovi, rodovi Gospodovi po pričanji Izraelcev, slavit ime Gospodovo.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Ker tam stojé prestoli pravice, prestoli hiše Davidove.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Prosite mir Jeruzalemu govoreč: Mirni naj bodejo kateri ljubijo tebe.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Mir bodi v ozidji tvojem, pokoj v palačah tvojih.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Zavoljo bratov mojih in prijateljev mojih govorim sedaj: Mir v tebi!

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Zavoljo hiše Gospodove, Boga našega, pripravim ti dobro.