Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Bil sem vesel, ko so mi rekli: »Pojdimo v Gospodovo hišo.«

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Naša stopala bodo stala znotraj tvojih velikih vrat, oh Jeruzalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jeruzalem je zgrajen kakor mesto, ki je stisnjeno skupaj,

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

kamor se vzpenjajo rodovi, Gospodovi rodovi, v pričevanje Izraelu, da dajejo zahvalo Gospodovemu imenu.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Kajti tam so postavljeni sodni prestoli, prestoli Davidove hiše.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Mólite za mir v Jeruzalemu. Tisti, ki te ljubijo, bodo uspevali.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Mir bodi znotraj tvojih zidov in uspevanje v tvojih palačah.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Zaradi mojih bratov in zaradi družabnikov bom torej rekel: »Mir bodi znotraj tebe.«

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Zaradi hiše Gospoda, našega Boga, bom iskal tvoje dobro.