Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Возвеселихся о рекших мне: в дом Господень пойдем.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Стояще бяху ноги нашя во дворех твоих, Иерусалиме.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Иерусалим зиждемый яко град, емуже причастие его вкупе.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Тамо бо взыдоша колена, колена Господня, свидение Израилево, исповедатися имени Господню:

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

яко тамо седоша престоли на суд, престоли в дому Давидове.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Вопросите же яже о мире Иерусалима: и обилие любящым тя.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Буди же мир в силе твоей, и обилие в столпостенах твоих.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Ради братий моих и ближних моих глаголах убо мир о тебе.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Дому ради Господа Бога нашего взысках благая тебе.