Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Песнь восхождения. Давида. Возрадовался я, когда сказали мне: “пойдем в дом Господень”.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Вот, стоят ноги наши во вратах твоих, Иерусалим,

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Иерусалим, устроенный как город, слитый в одно,

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

куда восходят колена, колена Господни, по закону Израилеву, славить имя Господне.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Там стоят престолы суда, престолы дома Давидова.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Просите мира Иерусалиму: да благоденствуют любящие тебя!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Да будет мир в стенах твоих, благоденствие - в чертогах твоих!

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Ради братьев моих и ближних моих говорю я: “мир тебе!”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Ради дома Господа, Бога нашего, желаю блага тебе.