Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

I PEREN kida ar indai on ia: Kitail en kolan nan tanpaj en Ieowa!

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Na at akan pan mi ni wanim en kel en Ierujalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Ierujalem kanim eu me kakaudar, pwen kanim kelail eu.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Waja me kainok kan kin momaitala ia, kainok en Ieowa kan, jaunkadede en Ijrael, pwen kapina mar en Ieowa.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Pwe i waja me mol en kadeik mi ia, mol en kadaudok en Dawid.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Poeki on Ierujalem a pai kan! Me kin pok on uk, en paida!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Muei mau en mi ni om kel, o pai nan om im akan!

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

I pan kapakapa kin uk pweki ri ai o kompoke pai kan.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

I pan rapaki on uk me mau melel, pweki tanpaj en Ieowa at Kot.