Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Faarfannaa Ol baʼuu. Faarfannaa Daawit. Yommuu isaan, “Kottu gara mana Waaqayyoo dhaqnaa” naan jedhanitti, ani nan gammade.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Yaa Yerusaalem, miilli keenya karrawwan kee irra dhaabata.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Yerusaalem akka magaalaa walitti maxxantee gobbatte tokkootti ijaaramte.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Kunis iddoo gosoonni, gosoonni Waaqayyo, akka sirna Israaʼeliif kenname sanaatti, maqaa Waaqayyoo galateeffachuuf itti ol baʼanii dha.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Teessoowwan murtii, teessoowwan mana Daawit achi dhaabatu.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Akkana jedhaa nagaa Yerusaalemiif kadhadhaa: “Warri si jaallatan nagaan haa jiraatan.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Dallaa kee keessa nagaan, masaraa mootummaa keetii keessa immoo tasgabbiin haa jiraatu.”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Ani obboloota kootii fi michoota kootiif jedhee, “Nagaan si keessa haa jiraatu” nan jedha.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Mana Waaqayyo Waaqa keenyaatiif jedhee, ani akka wanni gaariin siif taʼu nan hawwa.