Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Fihirana fiakarana. Nataon’ i Davida.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Ny tongotray efa mijoro Eo anatin’ ny vavahadinao, ry Jerosalema ô,

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Dia ianao ry Jerosalema, izay efa vita Tahaka ny tanàna efa voalamina tsara;

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Any no iakaran’ ny firenena, Dia ireo firenen’ i Jehovah (Lalàna amin’ ny Isiraely izany). Mba hisaotra ny anaran’ i Jehovah.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Fa any no misy seza fitsarana mipetraka, Dia ny seza fiandrianan’ ny mpianakavin’ i Davida.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Mangataha fiadanana ho an’ i Jerosalema; Hambinina anie izay tia anao;

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Fiadanana anie ho ao anatin’ ny mandanao; Fanambinana anie ho ao an-dapanao

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Noho ny rahalahiko sy ny namako No hanaovako hoe Fiadanana anie ho ao anatinao.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Noho ny tranon’ i Jehovah Andriamanitsika Dia hitady izay hahatsara anao aho.