Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

canticum graduum huic David laetatus sum in his quae dicta sunt mihi in domum Domini ibimus

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

stantes erant pedes nostri in atriis tuis Hierusalem

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Hierusalem quae aedificatur ut civitas cuius participatio eius in id ipsum

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

illic enim ascenderunt tribus tribus Domini testimonium Israhel ad confitendum nomini Domini

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

quia illic sederunt sedes in iudicium sedes super domum David

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

rogate quae ad pacem sunt Hierusalem et abundantia diligentibus te

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

fiat pax in virtute tua et abundantia in turribus tuis

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

propter fratres meos et proximos meos loquebar pacem de te

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

propter domum Domini Dei nostri quaesivi bona tibi