Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Canticum graduum. Lætatus sum in his quæ dicta sunt mihi: In domum Domini ibimus.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Stantes erant pedes nostri in atriis tuis, Jerusalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem, quæ ædificatur ut civitas, cujus participatio ejus in idipsum.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Illuc enim ascenderunt tribus, tribus Domini: testimonium Israël, ad confitendum nomini Domini.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Quia illic sederunt sedes in judicio, sedes super domum David.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Rogate quæ ad pacem sunt Jerusalem, et abundantia diligentibus te.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Fiat pax in virtute tua, et abundantia in turribus tuis.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Propter fratres meos et proximos meos, loquebar pacem de te.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Propter domum Domini Dei nostri, quæsivi bona tibi.