Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Vahe'mo'za nagrikura hu'za, enketa Ra Anumzamofo mono nontegama vanune hu'za nehazage'na, tusiza hu'na musena nehue.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Hagi menina Jerusalemia rankafaraminteti ufreta kumapina oti'none.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalemi rankumapima me'nea nontamina magopi magopi hu'za eri hankaveti'za ki'nazageno, kuma'mo'a hankavetino knare huno me'ne.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Ra Anumzamofo vahe Israeli vahe'mo'za trakemo'ma hihoma huno hu'nea kante ante'za, nagate nofite hu'za anantega mareri'za Ra Anumzamofona susu hunente'za, agi ome ahentesga nehaze.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Hagi mani'neza keagama refko'ma nehaza tratami anantera me'ne. Ana tratamintera Deviti naga'mo'za kinima mani'za esaza kini tratami me'ne.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Rimpa fruma huno manizankura Jerusalemi rankumakura nunamu hunteho. Jerusalemi kuma'ma avesi nentaza vahe'mo'za makazampina knare hu'za hage'za marerigahaze!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Jerusalemi kuma'moka kuma keginamofo agu'afina arimpa fru huno mani avu'ava zamo megahie. Ana nehanigeno kini vahe'mofo nontamimpina hazenkea omanesige'za knare hu'za manigahaze.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Nagrira nafu nagna'zane, rone'nimo'zanema Jerusalemi kumapima mani'naza nagaku nagesa nentahi'na, Jerusalemi kumapina hara omena arimpa fru'za mesanie hu'na nehue.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Ra Anumzana tagri Anumzamofo mono noma me'nea zanku nagesa nentahi'na, Jerusalemi kuma'mokagura nunamuna nehanugenka maka zampina knare hunka hagenka marerigahane.