Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

A Song of Ascents; of David. I was glad when they said unto me, Let us go unto the house of the LORD.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Our feet are standing within thy gates, O Jerusalem;

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem, that art builded as a city that is compact together:

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Whither the tribes go up, even the tribes of the LORD [for] a testimony unto Israel, to give thanks into the name of the LORD.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

For there are set thrones for judgment, the thrones of the house of David.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Pray for the peace of Jerusalem: they shall prosper that love thee.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Peace be within thy walls, and prosperity within thy palaces.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

For my brethren and companions’ sakes, I will now say, Peace be within thee.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

For the sake of the house of the LORD our God I will seek thy good.