< Psaltaren 122 >

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
A Canticle in steps. I rejoiced in the things that were said to me: “We shall go into the house of the Lord.”
2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
Our feet were standing in your courts, O Jerusalem.
3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
Jerusalem has been built as a city, whose participation is unto itself.
4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
For to that place, the tribes ascended, the tribes of the Lord: the testimony of Israel, to confess to the name of the Lord.
5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
For in that place, seats have sat down in judgment, seats above the house of David.
6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
Petition for the things that are for the peace of Jerusalem, and for abundance for those who love you.
7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
Let peace be in your virtue, and abundance in your towers.
8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
For the sake of my brothers and my neighbors, I spoke peace about you.
9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.
For the sake of the house of the Lord our God, I sought good things for you.

< Psaltaren 122 >