Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Wer ma ji wero kadhi e hekalu. Mar Daudi. Ne amor gi joma nowachona niya, “Wadhiuru e od Jehova Nyasaye.”

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Tiendewa ochungʼ e dhorangeyeni, yaye Jerusalem.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem oger ka dala ma ji odakie machiegni motenore.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Kanyo e kama ogendini idho dhiye, ogendini mag Jehova Nyasaye dhi kuno, mondo opak nying Jehova Nyasaye ka giluwo chike mane omi Israel.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Kanyo ema kombe loch mag ngʼado bura nitie gin kombe loch mag jood Daudi.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Lamuru mondo Jerusalem obed gi kwe. Lamuru niya, “Mad joma oheri bed gi kwe.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Mad kwe yudre ei alworani, adier kwe mondo obedi ei ohinga mochieli.”

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Nikech owetena gi osiepena modak e iyi, awacho niya, “Jerusalem mondo obed gi kwe.”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Nikech wach od Jehova Nyasaye ma Nyasachwa, adwaro ni idhi maber.