Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Sang til Festrejserne. Af David. Jeg frydede mig, da de sagde til mig: »Vi drager til HERRENS Hus!«

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Saa staar vore Fødder da i dine Porte, Jerusalem,

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem bygget som Staden, hvor Folket samles;

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

thi didop drager Stammerne, HERRENS Stammer: en Vedtægt for Israel om at prise HERRENS Navn.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Thi der staar Dommersæder, Sæder for Davids Hus.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Bed om Jerusalems Fred! Ro finde de, der elsker dig!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Der raade Fred paa din Mur, Tryghed i dine Borge!

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

For Brødres og Frænders Skyld vil jeg ønske dig Fred,

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

for HERREN vor Guds Hus's Skyld vil jeg søge dit Bedste.