Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

Hodočasnička pjesma. Davidova. Obradovah se kad mi rekoše: “Hajdemo u Dom Jahvin!”

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Eto, noge nam već stoje na vratima tvojim, Jeruzaleme.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jeruzaleme, grade čvrsto sazdani i kao u jedno saliveni!

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Onamo uzlaze plemena, plemena Jahvina, po Zakonu Izraelovu, da slave ime Jahvino.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

Ondje stoje sudačke stolice, stolice doma Davidova.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Molite za mir Jeruzalemov! Blago onima koji tebe ljube!

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Neka bude mir u zidinama tvojim i pokoj u tvojim palačama!

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Radi braće i prijatelja svojih klicat ću: “Mir tebi!”

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Radi Doma Jahve, Boga našega, za sreću tvoju ja ću moliti.