Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

David kah Tangtlaeng Laa Kai taengah, “BOEIPA im la cet uh sih,” a ti uh vaengah ka kohoe.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Jerusalem nang kah vongka ah kaimih kho loh pai uh tih om uh.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem te khopuei la tun cingcui sak ham ni a thoong.

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

BOEIPA kah koca koca tah olphong bangla BOEIPA ming te uem ham Israel taengla pahoi cet uh.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

David im kah laitloeknah ngolkhoel ham ngolkhoel te pahoi a hol uh.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Jerusalem kah sadingnah hamla bih uh. Nang aka lungnah rhoek tah dingsuek saeh.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Na rhalmahvong khuiah rhoepnah, na impuei khuiah ommongnah om saeh.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Ka manuca neh ka hui rhoek ham khaw, “Na khuiah rhoepnah om laeh saeh,” ka ti eh.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Mamih Pathen BOEIPA im ham ni nang kah hnothen khaw ka toem eh.