Psaltaren 122

1 En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»

David ih kasang laa. Angraeng im ah caeh o si, tiah ang thuih o naah, anghoehaih ka tawnh.

2 Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,

Aw Jerusalem, kaicae ih khoknawk loe na khongkha thungah angdoet boeh.

3 Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,

Jerusalem, nang loe kacakah sak ih, kranghoih vangpui ah na oh!

4 dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.

Acaeng kaminawk loe caeh o tahang moe, Israelnawk mah thuih ih baktih toengah, Angraeng ih acaengnawk loe Angraeng ih ahmin pakoeh hanah caeh o tahang.

5 Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.

To ah lokcaekhaih angraeng tangkhangnawk hoi David im ih angraeng tangkhangnawk to oh.

6 Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.

Jerusalem monghaih tawnh hanah lawkthui oh; nang palung kaminawk loe khosak hoih o nasoe.

7 Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!

Na sipae thungah monghaih to om nasoe loe, na angraenghaih imthung ah khosak hoihaih om nasoe.

8 För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.

Kam nawkamya hoi ampuinawk pongah, na thungah monghaih om nasoe, tiah ka thuih han.

9 För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.

Aicae Angraeng Sithaw ih im pongah, na hoihaih to ka pakrong han.