< Psaltaren 121 >
1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
Podižem oèi svoje ka gorama, odakle mi dolazi pomoæ.
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
Pomoæ je meni od Gospoda, koji je stvorio nebo i zemlju.
3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
Neæe dati da popuzne noga tvoja; ne drijemlje èuvar tvoj.
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
Gle, ne drijemlje i ne spava èuvar Izrailjev.
5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
Gospod je èuvar tvoj, Gospod je sjen tvoj, on ti je s desne strane.
6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
Danju te neæe sunce ubiti ni mjesec noæu.
7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
Gospod æe te saèuvati od svakoga zla, saèuvaæe dušu tvoju Gospod.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.
Gospod æe èuvati ulazak tvoj i izlazak tvoj, otsad i dovijeka.