< Psaltaren 121 >
1 En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen: varifrån skall min hjälp komma?
Iyahat ko ang akong mga mata ngadto sa kabukiran: Diin ba magagikan ang akong tabang?
2 Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord.
Ang akong tabang nagagikan kang Jehova, Nga nagbuhat sa langit ug sa yuta.
3 Icke skall han låta din fot vackla, icke slumrar han som bevarar dig!
Dili niya itugot nga mahidalin-as ang imong mga tiil: Siya nga nagabantay kanimo dili mahatagpilaw.
4 Nej, han som bevarar Israel, han slumrar icke, han sover icke.
Ania karon, siya nga nagabantay sa Israel Dili mahatagpilaw ni mahikatulog.
5 HERREN är den som bevarar dig, HERREN är ditt skygd på din högra sida.
Si Jehova mao ang imong magbalantay: Si Jehova mao ang imong salimbong sa imong toong kamot.
6 Solen skall icke skada dig om dagen, ej heller månen om natten.
Ang kainit sa adlaw dili moluya kanimo sa adlaw, Ni ang bulan sa kagabhion.
7 HERREN skall bevara dig för allt ont, han skall bevara din själ.
Si Jehova magabantay kanimo gikan sa tanan nga kadautan; Siya magabantay sa imong kalag.
8 HERREN skall bevara din utgång och din ingång, från nu och till evig tid.
Si Jehova magabantay sa imong paggula ug sa imong pagsulod Sukad karon ngadto sa umalabut ug sa walay katapusan.