Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

A Jehová llamé estando en angustia; y él me respondió.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Jehová, escapa mi alma del labio mentiroso: de la lengua engañosa.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

¿Qué te dará a ti, o qué te añadirá la lengua engañosa?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Es como saetas de valiente agudas con brasas de enebros.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

¡Ay de mí que peregrino en Mesec: habito con las tiendas de Cedar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Mucho se detiene mi alma con los que aborrecen la paz.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Yo soy pacífico; y cuando hablo, ellos guerrean.