Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

NI ai apwal akan i likwir wong Ieowa, a ap kotin mangi ia.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Maing Ieowa, kotin dore ia la, sang au en me kin likam, o lo en kotaue.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Da me lo likam kak wiai ong uk, o da me a kak kapwaiada?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

A rasong kanangan kasik katieu kong kan ren me kelail amen, dueta kisiniai nan alek.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Meid apwal ong ia, ai kairu nan Mesek, o ai kauson impan im en men Kedar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Meid warai ong ai kaukauson ren aramas akan me kin tataki muei mau.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

I inong iong muei mau, a ni ai pan lokaia, re kin mauki mauin.