Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Ingoma yemiqanso. Ngiyambiza uThixo ngisosizini, laye angiphendule.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Ngisindisa, Oh Thixo, ezindebeni zamanga lezindimini zenkohliso.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Uzakwenzani kuwe, aphinde enzeni njalo, wena limi lwenkohliso?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Uzakujezisa ngomtshoko obukhali owebutho, ngamalahle avuthayo esihlahla.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Maye mina ngokuhlala kwami eMesheki, ngokuthi ngihlala emathenteni aseKhedari!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Sengihlale isikhathi eside kakhulu phakathi kwalabo abazonda ukuthula.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Ngingumuntu wokuthula; kodwa ngithi ngingakhuluma, sebefuna impi.