Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

성전에 올라가는 노래 내가 환난 중에 여호와께 부르짖었더니 내게 응답하셨도다

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

여호와여 거짓된 입술과 궤사한 혀에서 내 생명을 건지소서

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

너 궤사한 혀여 무엇으로 네게 주며 무엇으로 네게 더할꼬

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

장사의 날카로운 살과 로뎀나무 숯불이리로다

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

메섹에 유하며 게달의 장막 중에 거하는 것이 내게 화로다

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

내가 화평을 미워하는 자와 함께 오래 거하였도다

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

나는 화평을 원할지라도 내가 말할 때에 저희는 싸우려 하는도다