Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

われ困苦にあひてヱホバをよびしかば我にこたへたまへり

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

ヱホバよねがはくは虚偽のくちびる欺詐の舌よりわが霊魂をたすけいだしたまへ

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

あざむきの舌よなんぢに何をあたへられ 何をくはへらるべきか

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

ますらをの利き箭と金萑花のあつき炭となり

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

わざはひなるかな我はメセクにやどりケダルの幕屋のかたはらに住めり

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

わがたましひは平安をにくむものと偕にすめり

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

われは平安をねがふ されど我ものいふときにかれら戰爭をこのむ