Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Cantique de Maaloth. J'ai crié à l'Éternel dans ma détresse, et il m'a exaucé.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Éternel, délivre mon âme des lèvres menteuses, de la langue qui trompe!

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Que te donnera, que te rapportera la langue trompeuse?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Des flèches aiguës comme celles du guerrier, avec les charbons ardents du genêt.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Malheureux que je suis de séjourner en Méshec, de demeurer parmi les tentes de Kédar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Trop longtemps mon âme a demeuré avec celui qui hait la paix.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Je veux la paix; mais dès que je parle, ils sont pour la guerre.