Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Cantique de Mahaloth. J'ai invoqué l'Eternel en ma grande détresse, et il m'a exaucé.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Eternel, délivre mon âme des fausses lèvres, et de la langue trompeuse.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Que te donnera, et te profitera la langue trompeuse?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Ce sont des flèches aiguës tirées par un homme puissant, et des charbons de genèvre.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Hélas! Que je suis misérable de séjourner en Mésech, et de demeurer aux tentes de Kédar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Que mon âme ait tant demeuré avec celui qui hait la paix!

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Je [ne cherche que] la paix, mais lorsque j'en parle, les voilà à la guerre.