Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

When I had troubles, I called out to Yahweh and he answered me.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

[I prayed], “Yahweh, rescue/save me from people [SYN, MTY] who lie to me and [try to] deceive me!”

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

You people who lie to me, [I will tell you] [RHQ] what [God] will do to you and what he will do to punish you.

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

He will shoot sharp arrows at you like soldiers do, and he will [burn you with] red-hot coals from [the wood of] a broom tree.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

It is terrible for me, living among cruel/savage [DOU] people [like those who live] in Meshech [region] and Kedar [region].

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

I have lived for a long time among people who hate [to live with others] peacefully.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

Every time I talk about living together peacefully, they talk about starting a war.