Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

[the] song of The ascents to Yahweh in distress of me I called out and he answered me.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

O Yahweh deliver! self my from a lip of falsehood from a tongue deceit.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

What? will anyone give to you and what? will anyone add to you O tongue deceit.

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Arrows of a warrior sharpened with burning coals of broom plants.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Woe! to me that I have sojourned Meshech I have dwelt with [the] tents of Kedar.

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Much it has dwelt itself self my with [one who] hates peace.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

I [am] peace and that I speak they [are] for war.