Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

A SONG OF THE ASCENTS. I have called to YHWH in my distress, And He answers me.

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

O YHWH, deliver my soul from a lying lip, From a deceitful tongue!

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

What does He give to you? And what does He add to you? O deceitful tongue!

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Sharp arrows of a mighty one, with coals of broom trees.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Woe to me, for I have inhabited Mesech, I have dwelt with tents of Kedar.

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

My soul has dwelt too much with him who is hating peace.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

I—peace, and when I speak they [are] for war!