Psaltaren 120

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Wer miwero ka ji dhi e hekalu. Ka an e chandruok to aluongo Jehova Nyasaye, kendo odwoka,

2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Resa, yaye Jehova Nyasaye, kuom dho joma riambo kendo kuom lew joma wuondore.

3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Bende ingʼeyo gima Nyasaye biro timoni, bende ingʼeyo gik mochomi adier, yaye lep mawuondore?

4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Obiro kumi gi aserni mabitho mag jakedo, ee, obiro wangʼi gi maka maliel mager, mowangʼ gi yiend adugo.

5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Malit ochoma adier nikech adak Meshek, hapa rach nikech adak e dier hembe mag Kedar!

6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Asedak amingʼa ahinya, e dier joma ok dwar kwe.

7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

An ngʼat kwe; to ka awuoyo, to giikore ni lweny.