< Psaltaren 120 >

1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.
我受難時一呼求上主,祂就俯聽了我的呼求。
2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.
上主,求您救我脫離說謊者的口脣,上主,求您救我擺脫詭詐的舌根。
3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?
您這詭詐的口舌,究竟怎樣對待付您?究竟怎樣懲治您?
4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.
只有勇士的矢箭,還有杜松的火炭!
5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!
我真不幸! 因為要在默舍客居住,要在刻達爾的帳幕寄宿。
6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.
因與憎惡和平的人相處,我的靈魂已經感到太久。
7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
我言談無非和平,他們卻鼓勵戰爭。

< Psaltaren 120 >