Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Salva, o! Jehová, porque se acabaron los misericordiosos: porque se han acabado los fieles de entre los hijos de los hombres.

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Mentira habla cada uno con su prójimo con labios lisonjeros: con doblez de corazón, hablan.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Tale Jehová todos los labios lisonjeros: la lengua que habla grandezas.

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Que dijeron: Por nuestra lengua prevaleceremos: nuestros labios están con nosotros, ¿quién nos es Señor?

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

Por la opresión de los pobres, por el gemido de los menesterosos, ahora me levantaré, dice Jehová: yo pondré en salvo al que el enlaza.

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Las palabras de Jehová, palabras limpias: plata refinada en horno de tierra: colada siete veces.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Tú, Jehová, los guardarás: guárdalos para siempre de aquesta generación.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Cercando andan los malos: entretanto las vilezas de los hijos de los hombres son exaltadas.