Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

¡Salva, oh Yavé, porque se acaban los piadosos! Porque desaparecen los fieles entre los hijos de [los] hombres.

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Hablan vanidades, cada uno a su prójimo. Hablan con labios lisonjeros y doblez de corazón.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

¡Corte Yavé todos los labios lisonjeros, La boca que habla altanerías!

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Los que dicen: Prevaleceremos con nuestra lengua. Nuestros labios son nuestros. ¿Quién es ʼAdón sobre nosotros?

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

Por la opresión a los pobres, Por el gemido del menesteroso, Ahora me levantaré, dice Yavé. Pondré en seguridad al que por ella suspira.

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Las Palabras de Yavé son Palabras puras, Como plata refinada en un crisol en la tierra Purificada siete veces.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Tú los guardarás, oh Yavé, Los guardarás de esta generación para siempre.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Por todos lados los impíos deambulan Cuando la vileza es exaltada entre los hijos de [los] hombres.