Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

MAING kom kotin sauasa, pwe me lelapok kan malaulaular, o me melel akan me malaulau ren aramas akan.

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Irail kin lokaia likam, amen amen ong men impa, re lokaiaki lol riapot.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Ieowa pan kotin usada kil en au karos me lingkaping o lo, me kin lokaia wei ni aklapalap.

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Me kin indinda: Lo atail, me kit pan pwai kida, o kil en au at me kit keleki; is at kaun?

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

Ieowa kotin masani: I pan uda, pweki kankangeranger en me luet akan o sangesang en me samama kan: I pan sauasa i, me kin inong iong.

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Masan en Ieowa me makelekeleta silper, me kamakelekel kidar nan dal pwel en kisiniai pan pak isu.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Komui Maing, pan kotin pera irail, o sinsila mon di wet kokolata.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Pwe me sapung kan pan totolar wasa karos, ma aramas sued pukat kin kaunda aramas akan.