Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Salmo di Davide, [dato] al Capo de' Musici, sopra Seminit SALVA, Signore; perciocchè gli [uomini] pii son venuti meno, Ed i veraci son mancati fra i figliuoli degli uomini.

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Ciascuno parla con menzogna col suo prossimo, Con labbra lusinghiere; Parlano [con] un cuor doppio.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Il Signore ricida tutte le labbra lusinghiere, La lingua che parla altieramente;

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

[Di coloro] che dicono: Noi sarem padroni colle nostre lingue; Le nostre labbra [sono] appo noi; Chi [è] signore sopra noi?

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

Per la desolazione de' poveri afflitti, per le strida de' bisognosi, Ora mi leverò, dice il Signore; Io metterò in salvo [quelli] contro a cui [coloro] parlano audacemente.

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Le parole del Signore [son] parole pure, Argento affinato nel fornello di terra, Purgato per sette volte.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Tu, Signore, guarda coloro; Preservali da questa generazione in perpetuo.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Gli empi vanno attorno, Quando i più vili d'infra i figliuoli degli uomini sono innalzati.