Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Al maestro del coro. Sull'ottava. Salmo. Di Davide. Salvami, Signore! Non c'è più un uomo fedele; è scomparsa la fedeltà tra i figli dell'uomo.

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Si dicono menzogne l'uno all'altro, labbra bugiarde parlano con cuore doppio.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Recida il Signore le labbra bugiarde, la lingua che dice parole arroganti,

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

quanti dicono: «Per la nostra lingua siamo forti, ci difendiamo con le nostre labbra: chi sarà nostro padrone?».

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

«Per l'oppressione dei miseri e il gemito dei poveri, io sorgerò - dice il Signore - metterò in salvo chi è disprezzato».

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

I detti del Signore sono puri, argento raffinato nel crogiuolo, purificato nel fuoco sette volte.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Tu, o Signore, ci custodirai, ci guarderai da questa gente per sempre.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

Mentre gli empi si aggirano intorno, emergono i peggiori tra gli uomini.