Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Drottinn! Hjálpa þú! Hinum trúuðu fækkar óðum. Hvar eru þeir sem hægt er að treysta?

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Allir ljúga og iðka svik og pretti, en einlægnin virðist fokin út í veður og vind.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

En Drottinn mun ekki fara mjúkum höndum um þá sem iðka ranglæti.

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Hann mun útrýma þessum lygurum sem segja: „Við skulum ljúga til um áform okkar, enda ráðum við sjálfir hvað við segjum!“

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

Þessu svarar Drottinn: „Ég mun rísa upp og verja þá kúguðu, fátæku og hrjáðu. Ég mun frelsa þá samkvæmt bænum þeirra.“

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Loforð Drottins eru áreiðanleg. Hvert orð á vörum hans er satt og rétt eins og marghreinsað skíragull.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Drottinn, við vitum að þú munt varðveita þitt fólk frá verkum illra manna,

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

þó svo þeir vaði alls staðar uppi og njóti heiðurs í landinu.