Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

TO THE OVERSEER. ON THE EIGHTH. A PSALM OF DAVID. Save, YHWH, for the saintly has failed, For the steadfast have ceased From the sons of men:

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

They each speak vanity with his neighbor, Lip of flattery! With heart and heart they speak.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

YHWH cuts off all lips of flattery, A tongue speaking great things,

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Who said, “By our tongue we do mightily: Our lips [are] our own; who [is] lord over us?”

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

Because of the spoiling of the poor, Because of the groaning of the needy, Now I arise, says YHWH, I set in safety [him who] breathes for it.

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Sayings of YHWH [are] pure sayings—Silver tried in a furnace of earth, refined sevenfold.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

You, O YHWH, preserve them, You keep us from this generation for all time.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

The wicked walk around continually, According as vileness is exalted by sons of men!