Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

“To the chief musician upon Sheminith, a psalm of David.” Help, O Lord; for the pious have ceased to be; for the truthful have failed from among the children of men.

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Deceptively do they speak every one with his neighbor, with flattering lips, with a double heart do they speak.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

May the Lord cut off all flattering lips, the tongue that speaketh boastful things:

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Who have said, With our tongue will we be mighty; our lips are with us; who is Lord over us!

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

Because of the oppression of the poor, because of the sighing of the needy, now will I arise, saith the Lord: I will grant safety to him for whom the other layeth a snare.

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

The words of the Lord are pure words, as silver refined in the crucible of earth, purified seven times.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Thou, O Lord, wilt preserve them; thou wilt guard them from this generation for ever.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

On every side do the wicked walk about, when the vile are exalted over the sons of man.