Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Help, LORD; for the godly man ceases; for the faithful fail from among the children of men.

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

They speak vanity every one with his neighbour: with flattering lips and with a double heart do they speak.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

The LORD shall cut off all flattering lips, and the tongue that speaks proud things:

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Who have said, With our tongue will we prevail; our lips are our own: who is lord over us?

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

For the oppression of the poor, for the sighing of the needy, now will I arise, says the LORD; I will set him in safety from him that puffs at him.

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

The words of the LORD are pure words: as silver tried in a furnace of earth, purified seven times.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

You shall keep them, O LORD, you shall preserve them from this generation for ever.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

The wicked walk on every side, when the vilest men are exalted.