Psaltaren 12

1 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Unto the end. For the octave. A Psalm of David. Save me, O Lord, because holiness has passed away, because truths have been diminished, before the sons of men.

2 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

They have been speaking emptiness, each one to his neighbor; they have been speaking with deceitful lips and a duplicitous heart.

3 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

May the Lord scatter all deceitful lips, along with the tongue that speaks malice.

4 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

They have said: “We will magnify our tongue; our lips belong to us. What is Lord to us?”

5 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

Because of the misery of the destitute and the groaning of the poor, now I will arise, says the Lord. I will place him in safety. I will act faithfully toward him.

6 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

The eloquence of the Lord is pure eloquence, silver tested by fire, purged from the earth, refined seven times.

7 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

You, O Lord, will preserve us, and you will guard us from this generation into eternity.

8 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

The impious wander aimlessly. According to your loftiness, you have multiplied the sons of men.