Psaltaren 119
1 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
Nhyira nka wɔn a wɔn akwan yɛ pɛ na wɔnante sɛdeɛ Awurade mmara kyerɛ.
2 Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,
Nhyira nka wɔn a wɔkora nʼahyɛdeɛ, na wɔfiri wɔn akoma nyinaa mu hwehwɛ no.
3 de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.
Wɔnnyɛ mfomsoɔ biara; na wɔnam nʼakwan so.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.
Woayɛ nkyerɛkyerɛ pa ato hɔ a ɛsɛ sɛ wɔdi so pɛpɛɛpɛ.
5 O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!
Ao sɛ mʼakwan bɛyɛ tee sɛdeɛ wo ɔhyɛ nsɛm no teɛ.
6 Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.
Sɛ mehwɛ wʼahyɛdeɛ no a ɛnneɛ, anka mʼanim rengu ase.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.
Mede akoma a emu teɛ bɛkamfo wo ɛberɛ a meresua wo mmara a ɛtene no.
8 Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.
Mɛdi wo ɔhyɛ nsɛm so; na nnya me korakora.
9 Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.
Aberanteɛ bɛyɛ dɛn na nʼakwan ho ate? Ɛsɛ sɛ ɔdi wʼasɛm so.
10 Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.
Mede mʼakoma nyinaa hwehwɛ wo; mma me mmane mfiri wo mmaransɛm ho.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.
Mede wʼasɛm asie mʼakoma mu sɛdeɛ merenyɛ bɔne ntia wo.
12 Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.
Ao Awurade, nkamfo wɔ wo; kyerɛkyerɛ me wo ɔhyɛ nsɛm.
13 Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.
Mede mʼano ka mmara a ɛfiri wʼanomu nyinaa.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.
Mʼani gye sɛ medi wʼahyɛdeɛ so te sɛdeɛ obi anigye ahonya bebree ho no.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.
Medwendwene wo nkyerɛkyerɛ ho na mehwehwɛ wʼakwan mu.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
Mʼani gye wo ɔhyɛ nsɛm ho; na merentoto wʼasɛm ase.
17 Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.
Yɛ wo ɔsomfoɔ yie; na matena ase adi wʼasɛm so.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.
Bue mʼani na menhunu anwanwadeɛ a ɛwɔ wo mmara no mu.
19 Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.
Meyɛ ɔnanani wɔ asase so; mfa wo mmaransɛm no nhinta me.
20 Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.
Me kra tɔ baha ɛberɛ biara wɔ wo mmara ho anigyina enti.
21 Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.
Woka ahantanfoɔ anim, wɔn a wɔadome wɔn, na wɔmane firi wo mmaransɛm ho no.
22 Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
Yi kasatia ne animtiabuo firi me mu, ɛfiri sɛ medi wʼahyɛdeɛ so.
23 Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;
Ɛwom sɛ sodifoɔ hyia di me ho nsekuro, nanso wo ɔsomfoɔ bɛdwendwene wo ɔhyɛ nsɛm ho.
24 ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.
Wʼahyɛdeɛ yɛ mʼanigyedeɛ na ɛyɛ me fotufoɔ.
25 Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.
Woabrɛ me ase ma meda mfuturo mu. Kyɛe me nkwa so sɛdeɛ wʼasɛm no teɛ.
26 Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.
Mesesee mʼakwan na wogyee me so; kyerɛkyerɛ me wo ɔhyɛ nsɛm.
27 Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.
Ma mente deɛ ɛwɔ wo nkyerɛkyerɛ mu ase; na mɛdwendwene wʼanwanwadeɛ ho.
28 Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.
Awerɛhoɔ ama me ɔkra atɔ baha; hyɛ me den sɛdeɛ wʼasɛm no kyerɛ.
29 Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.
Yi me firi nnaadaa akwan so; na fa wo mmara so dom me.
30 Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.
Mafa nokorɛ kwan no so; mede mʼakoma adi wo mmara akyi.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.
Ao Awurade, mekura wo nkyerɛkyerɛ mu denden mma mʼanim ngu ase.
32 Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.
Metu mmirika wɔ wo mmaransɛm kwan no so, ɛfiri sɛ wama mʼakoma atɔ me yam.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.
Kyerɛkyerɛ me, Ao Awurade, na menni wo ɔhyɛ nsɛm so, na mɛdi so akɔsi awieeɛ.
34 Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.
Ma me nteaseɛ, na mɛdi wo mmara so, na mede mʼakoma nyinaa bɛdi so.
35 Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.
Kyerɛ me wo mmaransɛm kwan no na ɛhɔ na menya anigyeɛ.
36 Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.
Dane mʼakoma kɔ wʼahyɛdeɛ ho na ɛmfiri pɛsɛmenkomenya ho.
37 Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.
Yi mʼani firi nneɛma hunu so; na kyɛe me nkwa so sɛdeɛ wʼasɛm teɛ.
38 Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
Di ɛbɔ a woahyɛ wo ɔsomfoɔ no so, na wasuro wo.
39 Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.
Yi animguaseɛ a ɛbɔ me hu no firi hɔ, ɛfiri sɛ wo mmara yɛ papa.
40 Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Mʼani agyina wo nkyerɛkyerɛ no! Kyɛe me nkwa so wɔ wo tenenee mu.
41 Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;
Ao Awurade, ma wo dɔ a ɛnsa da no mmra me so, wo nkwagyeɛ no sɛdeɛ wo bɔhyɛ no teɛ.
42 Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.
Afei, mɛbua deɛ ɔyi me ahi no, ɛfiri sɛ mewɔ wʼasɛm mu ahotosoɔ.
43 Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.
Nyi nokwasɛm no mfiri mʼanom, ɛfiri sɛ mʼanidasoɔ wɔ wo mmara mu.
44 Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.
Mɛdi wo mmara so ɛberɛ biara akɔsi daa apem.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
Mede ahofadie bɛnante ɛfiri sɛ mahwehwɛ wo nkyerɛkyerɛ.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.
Mɛka wʼahyɛdeɛ ho asɛm wɔ ahemfo anim na mʼanim rengu ase,
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;
ɛfiri sɛ mʼani gye wo mmaransɛm ho na medɔ no.
48 jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.
Mede anidie ma wo mmaransɛm a medɔ no, na medwendwene wo ɔhyɛ nsɛm ho.
49 Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.
Kae asɛm a woaka akyerɛ wo ɔsomfoɔ, ɛfiri sɛ woama me anidasoɔ.
50 Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.
Mʼawerɛkyekyerɛ wɔ mʼamanehunu mu ne sɛ: Wo bɔhyɛ kyɛe me nkwa so.
51 De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.
Ahantanfoɔ bu me animtia bebree, nanso mennane mfiri wo mmara ho.
52 Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
Ao Awurade mekae wo tete mmara no, na menya awerɛkyekyerɛ wɔ mu.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.
Abufuo hyɛ me ma, ɛsiane amumuyɛfoɔ a wɔapo wo mmara enti.
54 Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.
Wo ɔhyɛ nsɛm yɛ me dwom tiban wɔ baabiara a mesoɛ.
55 Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.
Ao Awurade, anadwo mekae wo din, na mɛdi wo mmara so.
56 Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.
Yei ne adeɛ a meyɛ da biara, medi wo nkyerɛkyerɛ so.
57 Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.
Ao Awurade, wone me kyɛfa; mahyɛ bɔ sɛ mɛdi wo nsɛm so.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.
Mede mʼakoma nyinaa ahwehwɛ wo; hunu me mmɔbɔ sɛdeɛ wo bɔhyɛ no teɛ.
59 Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
Madwene mʼakwan ho na madane mʼanammɔntuo akyerɛ wʼahyɛdeɛ.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.
Mɛyɛ ntɛm, merentwentwɛn sɛ mɛdi wo mmaransɛm soɔ.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.
Ɛwom sɛ amumuyɛfoɔ de ahoma kyekyere me nanso me werɛ remfiri wo mmara.
62 Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Ɔdasuom, mesɔre de wʼaseda ma wo wo mmara a ɛtene enti.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.
Meyɛ wɔn a wɔsuro woɔ nyinaa adamfo, wɔn a wɔdi wo nkyerɛkyerɛ soɔ nyinaa.
64 Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.
Ao Awurade, wʼadɔeɛ ahyɛ asase so ma; kyerɛkyerɛ me wo ɔhyɛ nsɛm.
65 Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.
Wo ne wo ɔsomfoɔ nni no yie sɛdeɛ wʼasɛm teɛ, Ao Awurade.
66 Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.
Kyerɛkyerɛ me nimdeɛ ne atemmuo pa, ɛfiri sɛ megye wo mmaransɛm no di.
67 Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.
Ansa na merebɛhunu amane no, mefomm ɛkwan, na seesei deɛ, medi wʼasɛm so.
68 Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.
Woyɛ, na deɛ woyɛ nso yɛ; kyerɛkyerɛ me wo ɔhyɛ nsɛm.
69 De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
Ahantanfoɔ de atorɔ afɔre me ho, nanso mede mʼakoma nyinaa di wo nkyerɛkyerɛ so.
70 Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.
Wɔn akoma yɛ den na wɔnni tema, nanso mʼani gye wo mmara ho.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.
Ɛyɛ sɛ mehunuu amane sɛdeɛ mɛsua wo ɔhyɛ nsɛm.
72 Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.
Mmara a ɛfiri wʼanomu no som bo ma me sene dwetɛ ne sikakɔkɔɔ mpempem.
73 Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
Wo nsa na ɛbɔɔ me na ɛnwonoo me; ma me nteaseɛ a mede bɛsua wo mmaransɛm.
74 De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.
Sɛ wɔn a wɔsuro wo no hunu me a, ma wɔn ani nnye, ɛfiri sɛ mede mʼanidasoɔ ahyɛ wʼasɛm mu.
75 HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
Ao Awurade, menim sɛ wo mmara tene, na nokorɛdie mu na woatwe mʼaso.
76 Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.
Ma wʼadɔeɛ a ɛnsa da nkyekyere me werɛ sɛdeɛ ɛbɔ a woahyɛ wo ɔsomfoɔ no teɛ.
77 Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.
Ma wʼayamhyehyeɛ mmra me so, na mennya nkwa, ɛfiri sɛ mʼani ka wo mmara ho.
78 På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
Ma ahantanfoɔ ani nwu wɔ bɔne a wɔyɛɛ me, nanso, mɛdwendwene wo nkyerɛkyerɛ ho.
79 Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.
Ma wɔn a wɔsuro wo no mmra me nkyɛn, wɔn a wɔte wo mmara ase no.
80 Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.
Ma mʼakoma nnya bembuo wɔ wo ɔhyɛ nsɛm ho, na mʼanim angu ase.
81 Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.
Wo nkwagyeɛ ho anigyina ama me ɔkra atɔ baha, nanso mede mʼanidasoɔ ahyɛ wʼasɛm mu.
82 Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»
Mahwɛ wo bɔhyɛ anim ama mʼani abu; meka sɛ, “Da bɛn na wobɛkyekyere me werɛ?”
83 Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.
Ɛwom sɛ mete sɛ nsã kotokuo a ɛsɛn wisie ano deɛ, nanso me werɛ remfiri wo ɔhyɛ nsɛm.
84 Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?
Wo ɔsomfoɔ ntwɛn nkɔsi da bɛn? Da bɛn na wobɛtwe wɔn a wɔtaa me no aso?
85 De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
Ahantanfoɔ atu amena de asum me afidie, a ɛne wo mmara bɔ abira.
86 Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
Wo mmaransɛm nyinaa mu wɔ ahotosoɔ; boa me ɛfiri sɛ nnipa teetee me kwa.
87 De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
Ɛkaa kakra bi na wɔyi me firi asase so, nanso mennyaa wo nkyerɛkyerɛ so die.
88 Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
Kyɛe me nkwa so sɛdeɛ wʼadɔeɛ teɛ, na mɛdi nkyerɛkyerɛ a ɛfiri wʼanomu no so.
89 Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.
Ao Awurade, wʼasɛm no tim hɔ daa; ɛgyina hɔ pintinn wɔ ɔsorosoro.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.
Wo nokorɛdie kɔ so wɔ awoɔ ntoatoasoɔ nyinaa mu; wode asase sii hɔ, na ɛtim hɔ.
91 Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.
Wo mmara wɔ hɔ bɛsi ɛnnɛ, na nneɛma nyinaa som wo.
92 Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.
Sɛ mʼani anka wo mmara no ho a, anka mʼamanehunu akum me.
93 Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.
Me werɛ remfiri wo nkyerɛkyerɛ no, ɛfiri sɛ ɛno so na wonam akyɛe me nkwa so.
94 Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
Gye me nkwa, na meyɛ wo dea; na mahwehwɛ wo nkyerɛkyerɛ no.
95 På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.
Amumuyɛfoɔ retwɛn sɛ wɔbɛsɛe me, nanso, mɛdwendwene wʼahyɛdeɛ ho.
96 På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.
Mahunu sɛ pɛyɛ nyinaa wɔ deɛ ɛkɔpem; nanso wo mmaransɛm no nni hyeɛ.
97 Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
Ao medɔ wo mmara no! Medwendwene ho ɛda mu nyinaa.
98 Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
Wo mmaransɛm ma me hunu nyansa sene mʼatamfoɔ, ɛfiri sɛ ɛwɔ me nkyɛn daa.
99 Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
Mewɔ nhunumu sene mʼakyerɛkyerɛfoɔ nyinaa, ɛfiri sɛ medwendwene wʼahyɛdeɛ ho.
100 Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
Mewɔ nteaseɛ sene mpanimfoɔ, ɛfiri sɛ medi wo nkyerɛkyerɛ so.
101 Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.
Memfaa me nan nsii ɛkwan bɔne biara so sɛdeɛ mɛtumi ayɛ ɔsetie ama wʼasɛm.
102 Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.
Memmane memfirii wo mmara ho, ɛfiri sɛ wʼankasa na woakyerɛkyerɛ me.
103 Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.
Wo nsɛm yɛ me dɛ, ɛyɛ dɛ sene ɛwoɔ wɔ mʼanom.
104 Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.
Menya nteaseɛ firi wo nkyerɛkyerɛ mu; enti mekyiri ɛkwan bɔne biara.
105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Wʼasɛm yɛ me nan ase kanea ne mʼakwan so hann.
106 Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.
Maka ntam ahyɛ mu kena sɛ mɛdi wo tenenee mmara no so.
107 Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
Mahunu amane bebree; kyɛe me nkwa so, Ao Awurade, sɛdeɛ wʼasɛm teɛ.
108 Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.
Ao Awurade, ma wʼani nsɔ mʼanom nkamfo a ɛfiri me pɛ mu, na kyerɛkyerɛ me wo mmara.
109 Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.
Ɛwom sɛ daa metoto me nkwa ase, nanso me werɛ remfiri wo mmara.
110 De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.
Amumuyɛfoɔ asum me afidie nanso memfom memfirii wo nkyerɛkyerɛ ho.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.
Wʼahyɛdeɛ yɛ mʼagyapadeɛ afebɔɔ; ɛma mʼakoma ani gye.
112 Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.
Mʼakoma ayɛ krado sɛ ɛbɛhwɛ wo ɔhyɛ nsɛm so akɔsi awieeɛ.
113 Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.
Mekyiri nnipa a wɔn adwene yɛ wɔn ntanta, na medɔ wo mmara.
114 Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.
Wone me dwanekɔbea ne me kyɛm; mede mʼanidasoɔ ahyɛ wʼasɛm mu.
115 Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
Momfiri me so nkɔ, mo nnebɔneyɛfoɔ, na menni me Onyankopɔn mmaransɛm so!
116 Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
Wowa me sɛdeɛ wo bɔhyɛ no teɛ, na mɛtena nkwa mu; mma mʼanidasoɔ nyɛ kwa.
117 Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
Sɔ me mu, na menya nkwagyeɛ; na ɛberɛ biara mɛhwɛ wo ɔhyɛ nsɛm no.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.
Wopo wɔn a wɔfom wo ɔhyɛ nsɛm nyinaa, na wɔn nnaadaa no yɛ ɔkwa.
119 Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.
Woyi amumuyɛfoɔ nyinaa si nkyɛn sɛ dadeben; enti medɔ wʼahyɛdeɛ.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.
Wo ho suro ma me ho popo; wo mmara abɔ me hu.
121 Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
Mayɛ deɛ ɛtene na ɛyɛ pɛ. Nnyaa me mma wɔn a wɔhyɛ me soɔ!
122 Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.
Hwɛ ma wo ɔsomfoɔ nni yie; mma ahantanfoɔ nhyɛ me so.
123 Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.
Mahwɛ wo nkwagyeɛ anim ama mʼani abu, ɛrehwehwɛ wo bɔhyɛ a ɛtene no.
124 Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.
Wo ne wo ɔsomfoɔ nni no sɛdeɛ wʼadɔeɛ teɛ na kyerɛkyerɛ me wo ɔhyɛ nsɛm.
125 Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.
Meyɛ wo ɔsomfoɔ; ma me nhunumu na mate wʼahyɛdeɛ ase.
126 Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
Ao Awurade, ɛberɛ aso sɛ woyɛ biribi; wɔrebu wo mmara so.
127 Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.
Esiane sɛ medɔ wo mmaransɛm sene sikakɔkɔɔ, anaa sikakɔkɔɔ amapa,
128 Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.
na medwene sɛ wo nkyerɛkyerɛ nyinaa yɛ enti mekyiri ɛkwan bɔne biara.
129 Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.
Wʼahyɛdeɛ yɛ nwanwa; enti medi so.
130 När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.
Wo nsɛm ase teɛ ma hann; na ɛma ntetekwaa nya nteaseɛ.
131 Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
Mebue mʼanom na megu ahome, na mʼani gyina wo mmaransɛm.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
Dane wʼani hwɛ me na hunu me mmɔbɔ sɛdeɛ woyɛ daa ma wɔn a wɔdɔ wo din no.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
Tutu mʼanammɔn sɛdeɛ wʼasɛm no teɛ. Mma bɔne biara nni me so.
134 Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.
Gye me firi nnipa nhyɛsoɔ mu, na madi wo nkyerɛkyerɛ so.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.
Ma wʼanim nhyerɛn wo ɔsomfoɔ so na kyerɛkyerɛ me wo ɔhyɛ nsɛm.
136 Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.
Nisuo adware me sɛ asutene ɛfiri sɛ nnipa nni wo mmara so.
137 HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.
Ɔteneneeni ne wo, Ao Awurade, na wo mmara nso yɛ pɛ.
138 Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.
Ahyɛdeɛ a woayɛ no tene; ɛyɛ deɛ wɔnya mu ahotosoɔ pa ara.
139 Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.
Abufuo ahyɛ me ma, ɛfiri sɛ mʼatamfoɔ bu wɔn ani gu wo nsɛm no.
140 Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.
Wɔasɔ wo bɔhyɛ ahodoɔ no ahwɛ pa ara, na wo ɔsomfoɔ dɔ wɔn.
141 Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.
Ɛwom sɛ mennka hwee na memfra deɛ, nanso me werɛ mfiri wo nkyerɛkyerɛ.
142 Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.
Wo tenenee wɔ hɔ daa na wo mmara no yɛ nokorɛ.
143 Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.
Ɔhaw ne ahohiahia aduru me, nanso wo mmaransɛm ma me ahosɛpɛ.
144 Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.
Wʼahyɛdeɛ yɛ nokorɛ daa; ma me nteaseɛ na manya nkwa.
145 Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
Ao Awurade, mede mʼakoma nyinaa mefrɛ wo, gye me so, na mɛdi wo ɔhyɛ nsɛm no so.
146 Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.
Mesu mefrɛ wo, gye me nkwa na medi wʼahyɛdeɛ so.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.
Mesɔre anɔpahema, na mesu pɛ mmoa; mede me werɛ ahyɛ wo nsɛm mu.
148 Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.
Mʼani gu so anadwo nyinaa, na mɛdwendwene wo bɔhyɛ ho.
149 Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
Tie me nne sɛdeɛ wʼadɔeɛ no teɛ; Ao Awurade, kyɛe me nkwa so sɛdeɛ wo mmara teɛ.
150 Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.
Wɔn a wɔhyehyɛ atirimuɔdensɛm no abɛn, nanso wɔne wo mmara ntam ware.
151 Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.
Ao Awurade, wo deɛ, wobɛn me, na wo mmaransɛm nyinaa yɛ nokorɛ.
152 Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
Mmerɛ bi a atwam no, mesuaa wʼahyɛdeɛ a wode timiiɛ hɔ sɛ ɛntena hɔ daa no.
153 Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.
Hwɛ mʼamanehunu na gye me nkwa ɛfiri sɛ me werɛ mfirii wo mmara no.
154 Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.
Di mʼasɛm ma me na gye me. Kyɛe me nkwa so sɛdeɛ wo bɔhyɛ no teɛ.
155 Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.
Nkwagyeɛ ne atirimuɔdenfoɔ ntam kwan ware, ɛfiri sɛ wɔnhwehwɛ wo ɔhyɛ nsɛm no.
156 HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.
Ao Awurade, wʼayamhyehyeɛ yɛ kɛseɛ; kyɛe me nkwa so sɛdeɛ wo mmara no teɛ.
157 Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
Atamfoɔ a wɔteetee me dɔɔso, nanso memmane memfirii wo nhyehyɛeɛ ho.
158 När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
Mehwɛ wɔn a wɔnni gyidie no a, wɔn ho yɛ me nwunu, ɛfiri sɛ wɔnni wʼasɛm so.
159 Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
Hwɛ sɛdeɛ mʼani gye wo nkyerɛkyerɛ ho; Ao Awurade, kyɛe me nkwa so sɛdeɛ wʼadɔeɛ teɛ.
160 Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
Wo nsɛm nyinaa yɛ nokorɛ; na wo mmara a ɛtene no to rentwa da.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.
Sodifoɔ taataa me kwa, nanso ɛyɛ wʼasɛm nko ara na mesuro.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.
Mʼani gye wo bɔhyɛ ho te sɛ obi a wanya asadeɛ kɛseɛ.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.
Mekyiri nkontompo na medɔ wo mmara.
164 Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.
Mekamfo wo mprɛnson da biara wo mmara a ɛtene no enti.
165 Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.
Wɔn a wɔdɔ wo mmara no wɔ asomdwoeɛ mmoroso, na biribiara rentumi mma wɔnsunti.
166 Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
Ao Awurade, metwɛn wo nkwagyeɛ, na medi wo mmaransɛm so.
167 Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.
Medi wʼahyɛdeɛ so na medɔ no yie.
168 Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.
Medi wo nkyerɛkyerɛ ne wʼahyɛdeɛ so, na wonim mʼakwan nyinaa.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.
Ao Awurade, ma me sufrɛ nnuru wʼanim; ma me nteaseɛ sɛdeɛ wʼasɛm no teɛ.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.
Ma me nkotosrɛ nnuru wʼanim; na gye me sɛdeɛ wo bɔhyɛ no teɛ.
171 Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.
Ma nkamfo nhyɛ mʼanom ma; ɛfiri sɛ wokyerɛkyerɛ me wo ɔhyɛ nsɛm.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.
Ma me tɛkrɛma nto wʼasɛm ho dwom, ɛfiri sɛ wo mmaransɛm nyinaa tene.
173 Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.
Yɛ ahoboa bɛboa me, ɛfiri sɛ masɔ wo nkyerɛkyerɛ no mu.
174 Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.
Ao Awurade, mʼani agyina wo nkwagyeɛ, na wo mmara yɛ mʼanigyedeɛ.
175 Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.
Ma me ntena nkwa mu na matumi akamfo wo, na wo mmara nso awowa me.
176 Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl. Se Själ i Ordförkl.
Mafom ɛkwan sɛ odwan a wayera. Hwehwɛ wo ɔsomfoɔ, ɛfiri sɛ me werɛ mfirii wo mmaransɛm no.
